Nyheter

Bidragseffekt och muslimska organisationers ansvar

2021-02-18

SDN

2021-02-18

Ett relativt nytt ord i den svenska samhällsdebatten är “bidragskran”, och kall på att denna bidragskran ska strypas. I takt med saker som uppenbarats under åren, nu senast kring studieförbund men även mer absurda saker som kamelfarmerna i Göteborg, är detta helt förståeligt och också dessvärre nödvändigt. Allt för länge har staten, kommuner och stiftelser haft allt för dålig kontroll på vem eller vilka som de delat ut medel till och hur dessa medel sedan brukats. Under de senaste två åren har i synnerhet muslimska organisations hantering av dylika medel kommit i blickfånget, och de efterföljande turerna. Således har mängder med skattepengar spenderats fritt och frågan är nu vart de tog vägen, och vad som ska ske härnäst.

Verkligheten är att det sedan decennier existerat en negativ bidragskultur bland så kallade kulturföreningar och förbund, ofta drivna av muslimska aktörer, även om självfallet andra gjort sig likväl skyldiga till detta. Det svenska statens initiativ från 1970-talet om mångkultur och deras rätt till att subventioner för att bevara sina kulturella identiteter, i grunden positivt, kom istället att cyniskt utnyttjas av aktörer som nyttjat pengarna till tvivelaktiga aktiviteter, eller finansiera saker som ytterst visat sig gå emot fred, harmoni och samexistens. Att det är muslimer som ägnat sig åt detta är än större skam, då islam föreskriver att man inte får luras eller skapa problem i samhället. Men vissa grupper satte det i system, och nu när deras gärningar har börjat att komma i dagen så får hela det muslimska samfundet skämmas för det, och det orsakar spänningar och misstro med samhället. Något man borde ha förutsett men inte gjorde. Nu ses istället muslimer och muslimska församlingar eller organisationer som bördor på samhället. Vilken nytta har det åstadkommit?

Det har också odlat en tro och en lättja att det är lätt att få fram pengar, och att arbete kommer i andra eller tredje hand. Det har gjort att man förlitat sig på att stat eller kommuner förser en med medel och således fastnat i ett beroende. En sådan skam. Därför att islam uppmanar till ärlighet och arbetsamhet och flit, att inkomsten ska ske på ärliga medel och inte genom lögn, fusk eller bedrägeri. Det är mycket allvarligt och inte värdigt någon som säger sig representera islam eller muslimska trosbekännare. Alla medel ska helst komma genom eget arbete eller genom källor som införskaffat sig medlen genom ärliga medel, och inte genom metoder som anses förbjudna. Men nej. För att berika sig själva och sprida saker som orsakar en klyfta mellan sig själva och samhället har man bedrivit sina tvivelaktiga aktiviteter, och se nu på resultaten. Förtroendet med samhället är på bottennivå.

Muslimer ses som utsugare. Hur har dessa muslimska organisationer som säger sig representera muslimers intressen faktiskt hjälpt muslimerna genom detta? Vi är eniga med alla andra observatörer att det är en skam. Men vi vill samtidigt påminna om att vi liksom dem delar denna syn, och att inte anklaga alla för samma fel. Vi står enade med samhället i att förordna harmoni, samexistens och laglydighet och att bekämpa denna typ av brott, moraliskt och lagligt, var vi än finner det. Det är vår plikt, såväl som medborgare som muslimer.

Läs på engelska: https://sdn-news.com/se-en/2021/02/18/on-the-effects-of-state-funding-on-muslim-communities/