Under allt för lång tid har migration och integration inte hängt ihop. Den resurs av tillit, sammanhållning och arv som har varit landets stora tillgång har inte utnyttjats väl. Vi behöver slå vakt om detta för att vårt samhälle ska kunna stå starkt framöver.
De senaste åren har Sverige tagit ett stort ansvar för människor på flykt. Tyvärr står det klart att många inte blir en del av samhällsgemenskapen utan fastnar i långvarigt utanförskap. Närmare sju av tio barnfamiljer som uppbär försörjningsstöd har utländsk bakgrund. Det inklusive de utmaningar som redan finns sedan tidigare. Regeringen har välkomnat människor hit, men saknat en plan för att välkomna människor hem, i ordets verkliga bemärkelse. För detta är deras hem nu.
En god politik ska värna om öppenhet och respektera olikheter. Det innebär också ett ömsesidigt ansvar att lära av och förstå varandra, och göra gemensamma ansträngningar för att komma överens och leva i harmoni. För att klara ett gott mottagande och motverka problematiska tendenser måste civilsamhället stärkas och främjas samt kombineras med en effektiv integrationspolitik.
Skillnaden mellan migration och integration är att i det förstnämnda kommer man in i landet, i det sistnämnda kommer man in i samhället. Den som välkomnas hit måste också välkomnas hem.