Nyheter

Att underminera vad man säger sig värna

2021-11-29

Signalpolitik innebär ofta att man genomför politiska beslut, eller politiskt motiverade beslut ämnade att skicka ett budskap till dem man tagit beslut om. Det handlar i sådana fall om att hitta en syndabock som får ta den hårda smällen, oriktigt eller inte, för att varna andra att inte våga sig på samma typ av beteende. Det är något som vi allt oftare ser från både politiskt och medialt håll, där man väljer ut någon eller något och ger sig på det.

Detsamma tycks nu upprepade gånger ha hänt i förhållande till minoriteter. Hög retorik som pekar ut dem och deras välfungerande, vi talar här inte om dysfunktionella, institutioner och försöker att fälla dem över saker som i sig är fullständigt lagliga men kanske avvikande i majoritetens ögon. Som vi alla har märkt har polariseringen och klimatet hårdnat under senare år, och minoriteter allt oftare pekats ut som problem. Samtidigt plågas samhället av andra problem orelaterade till minoriteterna, som har sitt ursprung i ekonomiska och internationella orsaker. Det är även problematiskt hur man som ett samhälle som säger sig värna frihet och rättigheter ständigt lägger sig i minoriteters interna angelägenheter av så väl profan som andlig natur, som inte berör några andra än dem själva och som inte påverkar utomstående. Men det är precis vad man gör, och synbart tänker fortsätta göra, i strid med sina egna värderingar, de som man säger sig försvara.

Man försöker sända budskapet att vissa minoriteters rättigheter inte ska vara självklara. Det är inte acceptabelt och det är något som alla aktörer faktiskt bör motarbeta. Direktiv uppifrån kanske fungerade i en homogen stat med enpartistyre för ett halvt sekel sedan, men den tiden är sedan länge förbi. Försök att skada trovärdighet och arbete hos aktörer som mitt i alla problem som samhället står inför försöker arbeta med gott och fostra harmoni och tolerans är bland det mest kontraproduktiva som går att göra nu. Med det sagt så vet vi att handling talar högre än ord, och att rättvisa också talar sitt språk gentemot försök att marginalisera den i namn av diffusa politiska principer. Det är en skam hur man agerar, men man skämmer främst ut sig själva.